Om första tiden – med Sara Norrbom

Sara, ena halvan av duon bakom Womensync, blev mamma till en liten pojke, Nilo, för tio månader sedan. Vi träffas och pratar företagande och det otroliga community de lyckats bygga upp genom Womensync, men framförallt hur det har varit första tiden som mamma – om förväntningar, utmaningar, lösningar och myter.

Om Sara
Familj: Fästman Dan, son Nilo, född augusti 2023
Gör: Driver Womensync, ett bolag som jobbar med kvinnohälsa, dels genom att sprida kunskap inom området och genom att sälja diverse relaterade produkter via sin webbshop. Sara och hennes medgrundare Susanna har sedan starten 2020 lyckats bygga upp ett stort och engagerat community kring frågor som rör kvinnohälsa och delar öppet med sig från sina egna liv och erfarenheter kopplade till kropp, hälsa och välmående. Womensync är idag ett team på fyra personer och de skickar hundratals ordrar i veckan från sin e-handel.

Hur skulle du beskriva att det har varit för dig att bli mamma?
–Det har faktiskt känts så naturligt. Jag hade nog inte så mycket förväntningar kring just föräldrarollen, så jag kan bäst beskriva det som att det varit väldigt naturligt. Jag tycker att det är så fascinerande att han för varje dag blir mer och mer en liten person. Jag har sedan graviditeten känt mig så nyfiken på honom, hans personlighet, vem han är. Själva förlossningen är jag dock lite traumatiserad av, och tycker att det till en början var svårt att ens tänka på att föda ett till barn någon gång i framtiden.

Var det något specifikt som hände under förlossningen?
–Jag hade en oerhört snabb öppningsfas och eftersom det inte brukar vara fallet för förstföderskor blev jag rådd att stanna hemma. Jag kände mig så ensam och inte betrodd. Värkarna var så intensiva och smärtsamma och jag kände mig övergiven. När jag väl fick komma in till förlossningen var jag 10 cm öppen och det var dags att krysta. Slutfasen gick bra, men jag hade verkligen behövt få vara på rätt ställe, med rätt stöd och eventuell smärtlindring mycket tidigare.

Sara berättar att hon känt ett stort behov av att prata om förlossningen för att bearbeta upplevelsen. ”Jag kan inte förstå vissa som knappt pratar om förlossningen efteråt! Typ bara nämner något om det i förbifarten när man träffas första gången med bebis! Galet, för det är en så stor grej att gå igenom som kvinna. Jag har velat prata om allt, och vill det fortfarande.”

Om förväntningar och utmaningar

Vad har varit din största utmaning som mamma?
–Både amningen, hormonomställningen och bristen på återhämtning har varit utmanande. Amningen för att jag tidigt fick en sårig bröstvårta som aldrig blev bra och orsakade mycket smärta genom hela amningen, hormonomställningen som gjorde att jag stundtals kände mig så nedstämd första månaderna, och bristen på vila som kom av att Nilo inte sov några längre stunder, och att vi skulle vara alldeles för sociala där i början.. och ja samtidigt balansera med jobb för att hålla Womensync i rullning såklart.

Hur har ni matat?
–Jag ammade i åtta månader men började träna med flaska när Nilo var några veckor för att vänja honom att acceptera flaska också. Det gjorde vi för att få det mer flexibelt och kunna lämna över matningen till Dan någon gång ibland om det skulle behövas. Nu när jag har slutat amma kan jag ibland undra varför jag inte slutade lite tidigare. Jag hade så fruktansvärt ont på ena bröstet och blir lite ledsen när jag tänker på att jag lät mig själv lida så länge. 

Vi pratar en del om förväntningar och Sara berättar att hon hade en rädsla för hur den psykiska påfrestningen med att få barn, som man kan höra om, skulle kunna ta sig uttryck hos henne.

–Förlossningspsykos, förlossningsdepression, amningspsykos – sånt skrämde mig då jag har flera i min släkt som drabbats av detta. Jag bestämde mig för att ta upp det med min barnmorska på MVC. Det ledde till att jag faktiskt fick en läkartid hos förlossningen jag skulle föda på för att i förebyggande syfte gå igenom hur man kan känna igen dessa tillstånd, samt utreda om det skulle kunna vara så att jag hade förhöjd risk för psykos till följd av att få barn, med allt vad det innebär. Det hade jag inte. Förutom att fråga om historik kring psykisk ohälsa frågade de mycket kring om jag kände stor rädsla inför förlossningen, vilket jag inte gjorde. Det var väldigt fint att få ventilera rädslan och lära mig mer om detta. Det är så viktigt att det pratas mer om det här då det är så extremt tabubelagt.

Största myten kring att bli mamma?
–Att man skulle glömma förlossningen! Tycker man hör att den, så fort den är över, glöms till förmån för det nya fokuset med bebisen. För mig är det här så främmande då det är något jag definitivt inte kommer glömma. Jag kan tycka att det är viktigt att prata om att man inte måste glömma eller romantisera sin förlossning, utan öka acceptansen kring olika känslor och att normalisera att prata om och bearbeta förlossningsupplevelser, både på ett emotionellt och fysiskt plan. 

Gällande support och stöd så berättar Sara att hon, förutom stödet från sin fästman Dan, känt ett starkt systerskap med andra kvinnor sedan hon blev mamma. Hon beskriver det som att vänner med barn har varit bra support, samt att kvinnor i Womensyncs community delat mycket värdefulla erfarenheter.

Och om du skulle gå tillbaka i tiden och ge dig själv ett råd?
–Då skulle jag vilja ge mig själv rådet att inte boka in så mycket första månaden efter förlossningen, utan ge mig själv tid att vila och läka. Trots att jag hade hört det rådet själv följde jag det inte vilket jag ångrar. Jag hade kanske också rått mig själv att avrunda amningen lite tidigare.

Har du fått några oönskade råd?
–Nja jag vet inte råd.. men första tiden minns jag att jag blev obekväm när folk frågade ”ska han amma nu igen?”. Nilo åt oerhört ofta i början, och trots att det nog inte var menat som kritik kändes det jobbigt att bli ”påpekad” kring amningen som fortfarande var något nytt och överväldigande. Inte minst att bara försöka känna sig avslappnad med att sitta halvt blottad och amma bland andra människor. 

Om egentid och relationen

Vad gör du när du får en sällsynt stund över för dig själv?
–Förutom att jobba, så försöker jag prioritera att ta en liten SPA-stund för mig själv i badrummet. Lite musik och massage med min Gua Sha för att boosta lymfsystemet och minska på spänningar, torrborsta kroppen, ta en varm dusch och smörja in mig med en härlig (naturlig och parfymfri) olja. 

Vad skulle du vilja göra om du hade mer tid för dig själv?
–Haha, samma men kanske hinna med min IR-lampa också!

Har din partner gjort något minnesvärt för att stödja dig i mammalivet?
–Han tar stort ansvar för hemmet, handlar, lagar mat och sköter disken.

Hur förändrades din relation till din partner efter att ni blev föräldrar?
–Det har bara känts så bra och fint att vi är en liten familj. Vi båda är egenföretagare och satte tidigt upp en plan för att optimera energinivån, eller undvika att vi båda skulle bli för trötta samtidigt. Det vi gör är att vi sover i olika rum – jag och bebis i ett rum under veckodagarna och Dan ostört i ett annat. Fredag och lördag byter vi, så då får jag sova ostört och sova ut på morgonen. Det har funkat jättebra för oss och jag tror det minskat potentiell irritation oss emellan. Det rekommenderar jag alla som har möjlighet att sova i olika rum. 

Vilken egenskap hoppas du att ditt barn har ärvt från dig?
–Jag hoppas att han vågar upptäcka världen och vågar följa sitt hjärta! 

Finns det något stadie hos ditt barn som du längtar särskilt till?
–Ja tills vi kan börja fantisera ihop!